Jävla hippies - men vi ger oss aldrig!

Det fanns en tid när det var fullkomligt självklart att de trådlösa näten skulle vara öppna. I New York föddes till och med en rörelse som kallades "warchalking". Alla som hade ett öppet nät, eller alla som hittade ett, gjorde en diskret markering med krita på trottoaren eller en vägg där uppkopplingen var som bäst.

Ett av de hippaste fiken i East Village för tio år sedan var alt.coffee, som blandade billig latte med gratis Wi-Fi.

Det var då, det. I dag blir det allt svårare att hitta öppna nät i East Village. I huset där vi bor finns säkert tio trådlösa nätverk, nästan alla med lösenord. På alt.coffee är visserligen uppkopplingen fortfarande gratis – men man får inte ladda datorn medan man fikar (no plug in!). Som ett tecken i tiden stänger nu fiket för gott. En posting på My Space visar åt vilket håll Alphabet City är på väg: öppna förskolan, fast för Moms Who Rock:

As the neighborhood has changed, Alt has become one of the last artifacts of the 90’s scene. Internet cafes have proliferated, while the number of people who need to rent a computer has dropped. Meanwhile, a need for a place where parents can feel comfortable with their children has developed and gone unaddressed.

Alla dessa människor som kallar sig radikala och alternativa – varför öppnar de förskolefik, men stänger sina nätverk? Är det en slags virtuell gentrification?

Med en viss akrobatik och idogt arbete har vi alla fall fått kontakt med "gwonster" och "linksys", som åtminstone ger oss möjlighet att kolla mailen och uföra enklare surfande på morgnarna.

Jävla hippies - jag längtar till geeksen i San Francisco...