Sorbonne, typ, brinner

Folkligt, trångt och dålig service. Så har man då gjort sin premiärresa med Ryan air.

Det satt långt inne, ska jag säga. Med tanke på ur bolaget behandlar sina anställda borde de inte ens få transportera någon med dressin.

Men familj går före ideologi. Simon hade ett löfte om att få åka till Paris och se Star Wars-utställningen. Snowflake var slut, så det blev Ryan.

Om Skavsta International kan man i alla fall säg att de har trådlös uppkoppling, men att den – liksom allt annat – kostar. Till och med adresslapparna kostade.

Och så detta j-la bussåkande! Det blev ju flera timmar i buss innan man kommit från punkt A (Bellmansgatan) till punkt B (hotell Louisiane). Nej, jag betalar hellre lite mer för mindre (bussåkande) och lite mer (respekt för resenärer och personal).

Väl framme i konstnärs- och stundentkvarteren i Paris hann vi med en snabb sighseeing i Quartier Latin och ramlade rakt in i påskmässa i Notre Dame och polisens, förmodar jag, rensning av Sorbonne. Det var poliser överallt, hundratals, i kravallutrustning (hjälmar och kroppsskydd som fick dem att se ut som Ninja turtles), med långa batonger och militärkängor.

Förmodligen är studenternas ockupation snart slut, men jag hann i alla fall posera framför polisuppbådet och göra en liten manifestation för globalisering och nyliberalism framför avspärrningarna. Min paroll var ”Klipp håret och skaffa er ett jobb!” samt Kapten Stofils gamla slogan ”Hur går hem!”.

Hoppas studenterna lärde sig något av mitt framträdande. Men de förstår väl inte svenska, de obildade slashasarna ;-)
I morgon bitti ska jag jogga till Jardin Luxembourg. På vägen hem ska jag ta en sväng förbi Sorbonne och se hur läget är.