Det spanska käket

Kanske hade jag bara glömt hur det var? Eller så beror det på att vi befinner oss på en semsterort?

Det var 20 år sedan jag var i Spanien sist och jag längtade tillbaka till tapas och bocadillos. Men hittills har det spanska köket varit en besvikelse, även för en kulinarisk analfabet som mig.

The bottom was nådd häromdagen, när vi först beställde kallskuret och fick två tråkiga brickor med skinka och korv samt dryck och sallad för sammanlagt 500 kronor. På kvällen serverades vi sedan middag av Mamma Scans spanska moster för samma summa.

Tusen kronor på en dag. För ingenting.

Det är mycket ”glufs–glufs” på strandpromenaden i Salobrena. Och det är dyrt. Euron kanske förklarar en del, men den viktigaste förklaringen är nog att spanska krögare är som de flesta krögare över hela världen: man vill dra in så mycket pengar som möjligt, till minsta möjliga arbetsinsats, och med billigast möjliga råvaror.